Kylan kräver dessa kläder!!

Kanske du tycker ämnet är inaktuellt och mossigt men medge att vintern kräver att kritiken mot päls måste ifrågasättas. Naturligtvis bör man helst ha fuskpälsar men jag redovisar här ärligt mitt innehav i kronologisk ordning.

Två av mina pälsar har jag betalat själv och den första var av mockatyp med skinnet inåt och den köpte jag strax efter skilsmässan som kompensation för den som min exmake hade valt att kasta bort medan jag var bortrest. Det var ju ändå han som betalat för den, alltså rättmätig ägare och jag valde att tolka det som om han faktiskt också ägde mig. Tog upp saken i familjerådgivningen. Jag köpte pälsen på 80-talet av en skinnhandlare i Malung och har gillat och lagat den så långt det går. Till slut blev jag tvungen att degradera den till isolerande täcke på motorhuven vid extremt låga temperaturer. Kostade under 5000 såvitt jag minns.

Den andra köpte jag den hösten i slutet av 90-talet jag tillbringade på Hotel Björken i Umeå för obehagliga strålbehandlingar som orsakat mig en hel del besvär på senare tid. Men, som halsdoktorn i Östersund påpekat, de räddade mitt liv. Fårskinn på insidan, trenchcoat utåt med en generös skinnkrage som väckte beundran, vilket jag behövde just då. Leverantören fanns på Gotland och priset var ungefär dubbelt så mycket som den första. Pälsen funkar bra men börjar kännas tung och lite svår att få på sig. Inte optimal för bilkörning.

Den tredje är av ljus mink och ligger mest utslängd i min soffa, mycket uppskattad av barnbarn och hundar. Det var ett loppisfynd som förärades mig av min dåvarande kompis, Loppiskungen, han hade fått den för 75 kronor. Det fanns dock ett förbehåll jag inte glömmer. När en av döttrarna uttryckte intresse för pälsen, kom det: ”Den dagen du dör, kommer jag och hämtar den.” Ja, allting är egentligen ett lån. Jag gick en gång på en kurs, där den bestående lärdomen löd: ”Din bil tillhör inte dig, den tillhör universum.” Just idag tog jag på den, passade utmärkt.

Den fjärde pälsen har samband med en garderobsstädning. Jag berättade för en synsk vän om mina sömnproblem. Hon pekade på en dörr i rummet och frågade vad jag hade därinne. En massa gamla kläder, en del som tillhört mina föräldrar. Städa och släng bort! Det är fullt med andar här inne. Jag kunde inte kasta mammas päls av ruppat utter. Den passar bäst som värmande tyngd på mina fötter i sängen och på det sättet gör den faktiskt nytta. Jag googlade på pälsdjuret utter och fann att den inte längre är utrotningshotad.

 

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Sista numret av HallenPosten/321anMagasin har delats ut

    Som tidigare meddelats på nyhetsplats i denna webbtidning har nu HallenPosten /321anMagasin gått i graven! Under två dagar har det sista numret delats ut! Leif Andersson och Emelie Berg körde […]

  • Löjtnant Lagerlöf en svår tyrann

    Inför en resa, då en snäll granne skulle vattna mina växter insåg jag att jag borde städa lite på det lilla skrivbordet i köket. Det var inte bara dammigt utan […]

  • Musik med Mia Kempf under Eat Art festivalen

    Mia Kempf underhöll tillsammans med sin man Jörgen Bergerstedt i Östersund häromdagen. De var runt på flera ställen men vi, Elisabet, Lina med sina barn Astrid och Elsa hade nöjet […]

  • Linn Åslund signerade sin debutbok

    Igår, 16 juni, fanns hon tillsammans med Rebecka Helmersson på Länsbiblioteket. Där signerade Linn sin  debutbok, ”Ester Tagg och den flygande holländaren”, en barnbok som Rebecka har illustrerat. Ester Tagg […]