Foto sveriges radio

Ingen bra idé med en vanadingruva i Oviken

Redan i januari i år kom denna insändare till vår  webbtidning. Vad tycker du? Skriv ner det och skicka det till www.321an.se Kontakten är kenta@321an.se /redaktionen.

När man skall ta ställning för eller emot en eventuell brytning av vanadin i Oviken är det svårt för den som inte är expert att värdera de olika argument för och emot som framförts. Men för var och en som har tillgång till Internet finns det en uppsjö av information och jag vill bara tipsa om några sajter som jag har tittat på.

Förespråkarna för brytning talar om att en sådan skulle ge arbetstillfällen. För några år sedan ordnade man möten här i Oviken där man berättade om de förväntningar man hade på ett planerat gruvprojekt i Pajala. Om man vill se vad det blev av projektet kan man bland annat läsa en artikel från P4 Norrbotten där det framgår att cirka 300 personer anställdes för att sedan avskedas när bolaget gick i konkurs och i augusti 2014 redovisade bolaget en förlust på 100 miljoner dollar

Den som föreställer sig en gruva som en plats där man gräver hål i marken och hämtar upp vad man är intresserad av har kanske inte satt sig in i vad det här skulle vara fråga om.
Det talas om ett dagbrott av flera kvadratkilometers omfattning. Hur en sådan gruva kan te sig får man en uppfattning om ifall man tittar på de bilder som finns av Aitikgruvan i trakten av Gällivare. Det är inte någon lockande tanke att en sådan avgrund skulle öppna sig alldeles intill det som nu är en levande bygd med lantbruk, bostäder, föreningslokaler, kyrkor och affär. Man får också en uppfattning om de storlekar på de maskiner som skulle användas, sådana ligger knappast inom räckhåll för lokala entreprenörer att anskaffa. Maskinernas storlek ger också en uppfattning om det ständiga buller som skulle spridas över Oviken.

Den alunskiffer som skulle hämtas upp ur ett sådant dagbrott innehåller förutom det åtråvärda vanadinet ett antal andra grundämnen, bl a uran. Det kommer man inte ifrån genom att påstå att det är bara vanadinet som man är intresserad av. Oavsett om man tar vara på uranet (som nu enligt lag är förbjudet att använda eller sälja) eller inte kommer det eller de rester som blir kvar efter en eventuell utvinning att lakas ur och hamna i Storsjön. I Talvivaaragruvan i Finland vidtog man en rad åtgärder för att förhindra att grundvattnet skulle förstöras, åtgärder som inte skulle vara möjliga att genomföra här, ändå fick man något som betecknats som den värsta miljökatastrof som inträffat i Finland. Var notan för detta kommer att sluta är osäkert men man kan jämföra med uppstädningen efter det svenska Ranstadprojektet som pågick på 1960-talet. Den gruvans storlek motsvarar inte ens en tusendel av de storskaliga uranbrytnings­projekt som prospekteringsföretag vill få till stånd i Sverige i dag. Trots det har kostnaderna för att reducera miljöskadeverkningarna uppgått till en halv miljard kronor.

Även vid Aitikgruvan inträffade år 2000 ett dammhaveri som beskrivs sålunda ”Det haveri som inträffade är det största dammhaveriet som inträffat i Sverige och det hade kunnat orsaka skador på liv, egendom och betydande miljöskador. Om klarningsmagasinets damm brustit hade miljöskadorna på grund av omfattande kopparutsläpp blivit katastrofala”.

Det finns naturligtvis oerhört mycket mer att läsa på nätet men det här har övertygat mig om att vanadinbrytning i Oviken inte är någon bra ide.

Sten Andersson

E-post: info@321an.se | Telefon: 0643-30 000

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Det dansades polskor på Glamusiken

    Det var inte bara spel i Hallen utan även dans! En av de skickligaste spelmännen i Jämtland, Anders Wedlund, spelade polskor på utedansbanan i Hallen under Glamusikfestivalen. Gertrud Nygren är […]

  • Tradition på Strömbacka kvarn och…

    …Anders Hedén med vänner I kärva tider, jag tänker på bränder och klimathot, är det viktigt att hålla på traditioner. Det vet Anders Hedén som för 21:a året i rad […]

  • Konsert och konst i Hackås

    Det var på det glada 70-talet då alternativrörelser frodades och många märkliga musikgrupper tilläts dyka upp på prestigefyllda scener. Jag tror det var på Konserthuset och gruppens namn var Archimedes […]

  • Hallens Glamusikfestival ”hett tema” för den 17:e i ordningen

    Kanske en av de varmaste och hjärtligaste festivaler som avhållits i länet är till ända. Under onsdagskvällen ordnade Sportklubben aktiviteter i tält och dansbana för de något yngre förmågorna. Fun […]

  • Annorlunda Hallgårdskväll med Fun Country

    Både annorlunda och rolig var denna Hallgårdskväll som traditionsenligt arrangeras dagen före invigningen  av Glamusikfestivalen. Nu berättar ledaren Eiwy i FUN COUNTRY om evenemanget och sin förening/red Nu har vi […]

  • Missad text i Hallen/Marby-krönikan

    Tyvärr har undertecknad, redigeraren av Hallen/Marbykrönikan, missat en text som egentligen skulle finnas på sidan 20 efter underrubriken KAPELLET. Här kan du se den missade bilden och texten. Jag beklagar […]

  • Marby hembygdsförening med museum

    Träffade sekreteraren i Marby hembygdsförening, Åsa Visén. Åsa brinner för gamla föremål, och sådana finns det mängder av i föreningens museum. -En dag när inte vi finns kvar är det […]

  • Idé efter fikat på Marby Gammalgård

    Många vet att det är Staffan Olofsson som driver sommarcafét på Marby Gammalgård, populärt och kanske särskilt en sommar som denna. Kom då att tänka på artikeln jag gjorde ifjol […]

Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen