Maciej Zaremba

”Huset med de två tornen” av Maciej Zaremba

Maciej Zaremba kände jag hittills som en samhällskritisk journalist med befogenhet att skriva hur långa artiklar som helst, vilket han länge gjort i Dagens Nyheter och därvid blivit mycket berömd och prisbelönt. Jag minns titlar som ”Den sjuka vården” och ”Den olönsamma patienten”, där även vårt landsting blev nagelfaret och befunnits korrupt.

Nu har Maciej Zaremba riktat sökarljuset mot sig själv och sin bakgrund. I självbiografin ”Huset med de två tornen” famlar han i minnet efter situationer, återkallar röster, dofter och färger, där han kan få syn på sig själv i olika åldrar. Han vet att han är ett vackert barn och omhuldad men ändå finns ett avstånd. Han upptäcker att det finns föräldrar som leker med sina barn. ”Jag har ett osunt behov att förstå varför jag finns till. Jag gör mig redo för att svaret kanske inte är behagligt.” Så skriver Maciej Zaremba i en fotnot. Urscenen han försöker framkalla äger rum den majdag 1946, då föräldrarna möttes, han trettio år äldre än hon. Författaren är nästan säker på att det var då hans mor berättade allt under ett par timmar. Därefter aldrig mer och kanske finns jag till på grund av denna tystnad, tänker författaren och startar en ingående utredning om arvet i flera led bakåt. Hans far deltog i fyra krig och genomlevde en femårig fångenskap och hans mors liv var en ständig kamp för att dölja sitt ursprung. Hennes strategi var förnekelse och att höja sig över allt. Ingen av dem ville vara sina namn. Maciej Zaremba reser till alla platser och forskar i brev och arkiv. Små svartvita, svårtolkade foton illustrerar. Bildförteckning finns. Omslagets vackra, bruntonade bild på föräldrarna känns symbolisk och betydelsebärande.

Huset är ett dårhus, där psykiatern Oskar Bieslawski, Maciejs far, förverkligar sina moderna idéer om hur man bäst behandlar sjuka. Det finns patienter som slåss och biter dem som vågar sig in i cellerna. Bieslawski förbjuder tvångströjor, våld, tar bort gallren och döper om anstalten till sanatorium. Glasbord och fina möbler köps in och rekrytering av vårdare sållar effektivt bort dem som föraktar sjuka. Året är 1929, Bieslawski omskolar personalen från väktare till vårdare, patienterna är kurgäster som har tillgång till teater, dansbana och fotbollsplan. Jag lär mig vad ordet iatrogen betyder, nämligen sjukdomar orsakade av vården. I första hand förnedring och tvång. Bieslawskis anstalt är självförsörjande, chefen hjälte och sagan varar i tio år. Sovjetsocialismen har andra metoder och diagnoser.

Maciej Zaremba föds 1951 som barn till en polsk läkare av adlig släkt och en judisk mor också hon läkare. Det är en minst sagt oklar värld han har att orientera sig i. I det sovjetkommunistiska systemet gäller att vara försiktiga teckentydare och att mamman är judinna får han som sjuttonåring veta först när partiet börjar hetsa mot judar 1968. Hela uppväxten är präglad av lögner och familjehemligheter. ”Vi måste fly!” Javisst, lilla mamma, svarar han och blir ansvarig för att praktiskt ordna flykten. Att bli jude känns som ännu ett förpliktande adelsskap. Mamman var osäker om Sverige var rätt land. ”Har de några författare där?” ”Ja, Ibsen!” försäkrade sonen.

Innan jag fick Zarembas biografi läste jag historikern Götz Alys ”Europa mot judarna 1880-1945” i mitt sökande efter antisemitismens orsaker. En insikt var hur väl tyskarnas folkmord var förberett runt om i Europa. De hade inte ensamma ansvaret. Ett svar Götz Aly levererade var avund. Också Maciej Zaremba behandlar ”judefrågan”, en särskild genre, sökandet efter antisemitismens djupaste motiv som han kallar den. Han minns många viktiga saker som sista skoldagen och första längdhoppet men av den sista dagen i Polen har han inget minne. Han får privilegiet att lämna landet med flyg som mormors vårdare. Mamma och bröderna åker tåg som de flesta andra tusentals flyktingar. Genom att tränga djupt, djupt ner i sin familjehistoria uppnår Maciej Zaremba till slut en viss distans. Hur gick det här till, var det tillfälligheter, eller?

”Huset med de två tornen” är en självbiografi av ett slag ni aldrig läst förut och en fantastisk skönlitterär upplevelse.

Maciej Zaremba    Huset med de två tornen    Weyler

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Lars Vegas gjorde succé på Hallgården

    Under ”Höstfesten i Åre kommun” blev vi bjudna på fika och fick info av Länsförsäkringar Jämtland fram till kl 19.00. Sedan började en konsert med världens största och jobbigaste trio, […]

  • Rask på 321ans kök

    Under en dryg timme blev vi, ca 20 gäster underhållna av Rask. Ett band bestående av Aska och Jonas Staf  samt Fredrik Emanuelsson. Aska spelar dragspel, Jonas flöjt och slagverk. […]

  • Min fiol

    -Fiol är nog bra att kunna spela, sa pappa när jag var nio. Underförstått, du ska lära dig det. I Täby fanns det redan då en kommunal musikskola. Blev anmäld […]

  • Badet öppet idag!

    Anki informerar om att badet är öppet idag istället för imorgon. Imorgon 16/10 kommer Lars Vegas Trio till Hallgården och då kommer badet att vara stängt. Välkommen att bada idag […]

  • En döende ort, strax norr om Östersund

    Inte en bondby men en döende ort med knappt 2000 inv. i Norrlands inland, Svartviken 10 mil norr om Östersund, är platsen där Jonas Moströms femte del i en deckarserie, […]

  • Berättarafton på Ovikens hembygdsgård

    Christina Bengtsson, Borgvik, berättade om prosten Lars Edvall i ett fantastiskt intressant och initierat framförande i ett välfyllt rum i Logårdsstugan. Kvällen avslutades med frågestund och gott fika. Här följer […]

  • Velvet Insane med Jonas och Jesper

    Orkestern, som tidigare bestod av fyra grabbar har nu blivit två, Jesper Lindgren och Jonas Eriksson . Basisten, Niklas Henriksson, och trummisen Tobias Reimbertsson hoppade av i våras. Niklas pluggar på heltid och […]

  • Hallens fotbollslag uppvaktades av Lions

    Lite nostalgi nu när årets säsong i division 5 är över. Artikeln nedan är från oktober 2017 när Lions skänkte 5000 kr till fotbollslaget och laget klättrade upp till division […]