Kerstin Ekman Foto hd.se

”Gubbas hage” av Kerstin Ekman

Kerstin Ekman tillhör oss på ett möjligen ologiskt men innerligt och speciellt sätt efter vad Valsjöbyn betytt för trilogin Vargskinnet. När hon i sin spränglärda essä ”Gubbas hage” om motsättningen mellan det vilda, olönsamma och det tämjda, tar upp frågan om hemkänsla, är det Valsjöbyn hon framhåller, fast det i litterära kretsar ansågs vara en flykt och förvisning. Där var det självklart att bli accepterad i motsats till Själand, Ångermanland och i norra Roslagen, där Gubbas hage, ett halvt tunnland hagmark, ligger. Kerstin och hennes man Börje var ”främmande” och fick kriga med grannar om träd och husbygge. Hemlängtan vände sig länge mot Jämtland, där de ännu äger ett skifte och en fäbodstuga. Börje såg ekonomiska möjligheter i ett 100 ha stort skogshemman i Roslagen, Kerstin de botaniska, olönsamma.

Stilistiskt är ”Gubbas hage” en vandring, där läsaren är inbjuden som sällskap. Kerstin Ekman lånar ett ord från sitt ungdomssvärmeri H.D. Thoreau, ”sauntering”, att gå omkring utan mål och iaktta ute, sen hem för att anteckna. Det var så hans ”Skogsliv vid Walden” kom till och så gör Kerstin Ekman. Hon strövar fritt i tid och rum, i hagen, på ängen, i skogen, i litteraturen och i sitt eget långa liv. Överblick, perspektiv och överraskande associationer, läsningen håller mig vaken och nyfiken. Ständigt närvarande är antika och sentida diktare och citaten är många. Den grekiska gudavärlden dyker upp liksom den poetiska Eddan. Var kanske ”Odyssén” i själva verket skriven av en kvinna? Den pastorala herdediktningen spolades av Anna Maria Lenngren, men vad föreslog hon istället? Många satte inte sin fot utanför staden, förmodar Kerstin Ekman och kvinnorna var aktivt undanträngda i den akademiska världen. Som forskare och tänkare jämför hon renässansens politiska och religiösa ledare med dagens som inte riskerar sina liv i Syrien och Irak. Kerstin Ekman reflekterar över allt som intresserar henne. Om poesi, i antiken är Vergilius en favorit och estradpoeten Bruno K. Öijer har översatt Walt Whitmans ”Leaves of Grass” speciellt för Gubbas. I hagen, som är bokens huvudspår, gäller lieslått och räfsning men också betesdjur provas. En bagge verkar from men en dag går han till anfall. ”Redan dagen efter stod jag och vispade hans blod.” Osentimental, varken romantisk eller nostalgisk men samhällskritisk, så ser jag hennes hållning.

Liksom i biografin över Linnélärjungen Clas Bjerkander är Kerstin Ekmans syfte att bilda oss en smula. Om vi inte kan benämna det som växer försvinner kunskapen. ”Miljö” och ”natur” är alltför oprecisa begrepp. I dessa dagar då Svenska Akademien rasat ihop framstår hon som en strålande stjärna som med glimten i ögat inleder ett roligt avsnitt med ”Jag har också varit i hovkretsarna”. Där kände hon sig ofta som en guldfisk i en kristallskål.

”Gubbas hage” är ett djupt personligt verk, inte bara för att författaren är ogarderad och talar förtroligt med läsaren. Delar med sig av sin beläsenhet men också det privata. De allra flesta bilderna är egna fotografier. Ett foto av en död rödräv har undertexten: ”En god vän och jägare som visste vad jag önskade mig kom med en skjuten räv. Men när den vackra fullpälsade rävhanen låg i snön framför verandan ville jag inte ha någon mössa längre.”

När de stora frågorna är ställda och hagen efter tjugo år ska lämnas och antingen bli övervuxen av örnbräken eller gräsmatta, förnimmer jag ett lätt vemod hos Kerstin Ekman. Över människans högmod och brist på insikt om sin egen plats i skapelsen. Vi kan ju inte, som Montaigne påpekat, tillverka ens ett litet spindelnät. Det måste vara något fel på evolutionen tror hon, eftersom ingenting hindrar oss från att blint gå mot vår egen undergång. Har jag nu lyckats ge en rimlig bild av vilken bok ”Gubbas hage” är? Nej. Du måste läsa den.

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Lars Vegas gjorde succé på Hallgården

    Under ”Höstfesten i Åre kommun” blev vi bjudna på fika och fick info av Länsförsäkringar Jämtland fram till kl 19.00. Sedan började en konsert med världens största och jobbigaste trio, […]

  • Rask på 321ans kök

    Under en dryg timme blev vi, ca 20 gäster underhållna av Rask. Ett band bestående av Aska och Jonas Staf  samt Fredrik Emanuelsson. Aska spelar dragspel, Jonas flöjt och slagverk. […]

  • Min fiol

    -Fiol är nog bra att kunna spela, sa pappa när jag var nio. Underförstått, du ska lära dig det. I Täby fanns det redan då en kommunal musikskola. Blev anmäld […]

  • Badet öppet idag!

    Anki informerar om att badet är öppet idag istället för imorgon. Imorgon 16/10 kommer Lars Vegas Trio till Hallgården och då kommer badet att vara stängt. Välkommen att bada idag […]

  • En döende ort, strax norr om Östersund

    Inte en bondby men en döende ort med knappt 2000 inv. i Norrlands inland, Svartviken 10 mil norr om Östersund, är platsen där Jonas Moströms femte del i en deckarserie, […]

  • Berättarafton på Ovikens hembygdsgård

    Christina Bengtsson, Borgvik, berättade om prosten Lars Edvall i ett fantastiskt intressant och initierat framförande i ett välfyllt rum i Logårdsstugan. Kvällen avslutades med frågestund och gott fika. Här följer […]

  • Velvet Insane med Jonas och Jesper

    Orkestern, som tidigare bestod av fyra grabbar har nu blivit två, Jesper Lindgren och Jonas Eriksson . Basisten, Niklas Henriksson, och trummisen Tobias Reimbertsson hoppade av i våras. Niklas pluggar på heltid och […]

  • Hallens fotbollslag uppvaktades av Lions

    Lite nostalgi nu när årets säsong i division 5 är över. Artikeln nedan är från oktober 2017 när Lions skänkte 5000 kr till fotbollslaget och laget klättrade upp till division […]