Foto DN

Britt tycker: ”En strålande tidsskildring av Kjell Johansson”

Bröderna Folke och Sigvard Jonsson är födda 1941 och 42 och döpta efter prinsarna.
Deras mamma Ellen träffade som ung flicka Vera på korvfabriken på Tjärhovsgatan och de båda utgör tillsammans med Sasja,Veras dotter, och Ellens pojkar ”Familjen” i Kjell Johanssons roman med samma namn. Ellen och Vera blev vänner och följdes åt genom livet.

Dessa fem stockholmares livsöden speglas i det stora socialdemokratiska projektet från Fattigsverige till Välfärdsstat som författaren gestaltat i sin roman. Han vandrar därmed i Per-Anders Fogelströms fotspår, bara i ett annat århundrade. En klurig poäng är att samma metodik, att genom några vanliga människors liv belysa de stora händelserna i 1900-talets Sverige, tänkte Sigvard använda i sin avhandling som dock aldrig blev färdigskriven. Av missriktad stolthet valde han att hoppa av en lovande akademisk karriär och återgå till sin syssla som nattportier i Gamla stan. Sigvards klassresa gick fram och tillbaka.

Ellens och Veras föräldrar, de som via industrialismen invandrade till Stockholm, skymtar men står inte levande framför läsaren på samma sätt som de senare generationerna.

Stig, Veras man var en tid internerad på Storsien, Tage Erlanders ställe för förvaring av vänsterfolk och andra misshagliga. Dokumenten är borttrollade och få känner till det som i princip var ett koncentrationsläger.  Ellen är till utseendet en ganska alldaglig typ, inte heller särskilt samhällsintresserad i motsats till Vera, stilig, modemedveten och framför allt en genom livet passionerad socialist och trogen sovjetsystemet in i döden. Hon vurmar för allt ryskt från bortsj till Solochov och som mycket liten följde hon föräldrarna till det förlovade landet. Modern insisterade på att återvända, det blev med tiden skilsmässa men från fadern ärver Vera sin orubbliga tro på det klasslösa samhället. Vänskapen mellan Ellen och Vera består också trots att Ellen dras in i en antinazistgrupp som medför att även hon blir dömd till fängelse. Båda är gravida och Sasja föds på Långholmen. Ingen hänsyn tas.

Fäderna Stig och Tage försvinner snart ur handlingen och de ensamma mödrarna sliter för att  barnen ska få studera. Under uppväxten känner de sig som syskon, bildar en pakt att alltid säga sanningen och gör en road trip ut i Europa. Relationen kommer senare att ändra sig på ett överraskande sätt och bidra till den bitterhet, avund och till sist förakt Sigvard känner mot Folke. I det finns också rivaliteten om Ellens kärlek. Tidens gång märks i stort och smått. Kortspel försvinner när teven kommer, maten förändras, portkoder införs. Pojkarna rör sig från fiket och skinnpaj till duffel och världslitteraturen.

Fri abort, barnomsorg och olika vänstergrupper. Sigvard som äger perspektivet är sjuttiofem år 2017, den ende med hyresrätt i sitt söderkvarter. Samhället har gått från ömsint folkhem till råkapitalism konstaterar han som sist kvar av familjen.

Kjell Johansson är en lågmäld författare utan åthävor men hans roman framstår som en strålande tidsskildring där särskilt kvinnoporträtten är oförglömliga.

Kjell Johansson

Familjen

Weyler

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Nyhet på Glamusiken vecka 30

    Uppbyggnaden till allt som behövs för vecka 30 pågår intensivt, och snart kommer det att se ut som på arkivbilden från 2015 över Hallgärdet när alla gäster har anlänt. Polska […]

  • Ingmar Bergman – både stor och liten

    En verkligt kulturell krönika exklusivt för 321an, signerad Britt Jakobsson Varsågoda, läs, begrunda och kommentera gärna/red Vem tänker du på om jag säger Gentleman? Det var Ingmar Bergman som fick […]

  • Ekumenisk samling under hemvändardagarna i Arvesund

    När min fru Elisabet hade, söndagen den 15/7, ett uppdrag att utföra som kyrkvärd följde jag med. Det var under den ekumeniska gudstjänsten i Arvesunds missionshus. ”Ekumenisk” betyder att flera […]

  • Samarbete och utbildning behövs när det krisar

    I en kris, så fungerar samarbetet! Brandkåren från flera stationer, hemvärnet, försvarsmakten, privata, företag, näringsidkare m.fl. ställer upp till 100 %. Branden i Pålgård började med ett åsknedslag lördagen den […]

  • Berättarafton i Låsböle

    Styrelsen i Lillsjöbygdens byalag funderade för en tid sedan över om det vore dags att ha någonting mer på programmet än bara styrelsemöten, årsmöte, valborgsfirande med majbrasa och surströmming i […]

  • Hallens brandkår hjälpte till i Mörsil/Järpen

    Efter kilometervis med spaltmeter, med all rätt, om den fasansfulla mängd med skogsbränder vi drabbats av, ska jag fatta mig kort om detta mer lokala. Träffade brandman Håkan Karlsson som […]

  • ”Gubbas hage” av Kerstin Ekman

    Kerstin Ekman tillhör oss på ett möjligen ologiskt men innerligt och speciellt sätt efter vad Valsjöbyn betytt för trilogin Vargskinnet. När hon i sin spränglärda essä ”Gubbas hage” om motsättningen […]

  • Konsert i Näs kyrka med Balsam

    Musikgruppen Balsam skapade en mjuk och trevlig stämning i Näs kyrka på lördagskvällen. Förutom multi-instrumentalisten Janne Hemmingsson består gruppen av Marianne Nilsson på fiol från Lockne, sångerskan heter Sandra Olsson […]