”Bläckfisken” av Gro Dahle och Svein Nyhus

Där många vänder bort blicken eller blundar för något obehagligt lyfter Gro Dahle och Svein Nyhus fram och gestaltar i barnboksform.  Man kan säga att de gjort det till sin specialitet. Jag tänker först och främst på ”Den arge” en bilderbok om pappan som slår. Recensenter vill sätta  varningsstämpeln ”Inte för alla” på deras böcker och menar att de har sin plats i slutna terapirum med barn som blivit offer för övergrepp men att försiktighetsprincipen ska råda.

Efter metoo är det nytt läge menar jag. ”Bläckfisken” om Gullet som är ett älskat och lyckligt solsken i sin familj, tar upp en företeelse som inom sig rymmer allt vad vi hört och läst om mekanismer som strukturell underordning, psykologisk förlamning vid övergrepp, skamkänslor och tystnadskultur.  ”Det var nog mitt fel.” Bara att i det här fallet handlar om ett litet barn och inte en vuxen kvinna.

Gullet har massor av gosedjur som hon leker med och fantiserar att också andra i familjen är  djur. Pappa är en Struts, det ska visa sig att hon hade rätt där. Storebror kallar hon Apan, alltid busig och kul att leka med. Tilliten till honom är total tills den dag han visar en helt ny sida. När Apan, Gullets lekkamrat som hon beundrar, ser upp till och har hundra procent förtroende för, plötsligt drar för gardinerna, låser dörren och kräver att hon tar av sig trosorna är det lätt att förstå att hon blir skräckslagen och trängd men lyder till sist. Också att upplevelsen förvandlar henne från den glittrande glada till en rädd och tyst flicka som länge vägrar berätta vad som hänt. Kanske var det hennes eget fel? Kanske var det hon som började?  Till sist får mamma veta och det blir ett stort pådrag med att sitta i soffor, prata och att laga något som nästan inte går att laga. Pappa vill helst bagatellisera hela saken men mamma ger sig inte. Apan får inte vara ensam med Gullet mer. Saknar du honom? frågar mamma. Kanske lite? säger Gullet. Nu ska hon lära sig att vissa hemligheter är för stora för att hålla för sig själv och att ingenting av det som hände var hennes fel.

Svein Nyhus som står för bilderna, arbetar symboliskt med slingrande bläckfiskarmar men inte på ett skrämmande sätt. I bild berättas att bläckfisken blivit liten som en groda och rehabiliteras i pappas famn. Så byggs tilliten upp och så småningom kommer nya dagar då det blir möjligt att leka tillsammans igen.

Efter SVT:s granskning av Sugardating, sajter som något tvivelaktigt anser att de motverkar prostitution, blir en tjugotreårig före detta prostituerad intervjuad i Aktuellt. Hon är snygg, smart och vältalig. ”Varför gav du dig in på detta?” frågar reportern. Efter en utläggning om hur hon trott att vägen till lycka varit dyra och tjusiga kläder, säger hon: ”Jag hade inte känslan av att min kropp var min kropp. Det var som en köttbit på Ica. Okej, det var vad jag fick betala.”

Det känns som om det är angeläget att tidigt lära barn sätta gränser och försvara sin egen kropp.

Gro Dahle och Svein Nyhus ”Bläckfisken”
Övers. Nils-Aage Larsson

Daidalos

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se