Carl-Göran-Ekerwald Foto Sveriges Radio

Recension av Ekerwalds ” Om bildning-tiodagböckers vittnesbörd”

Jag lyssnar på Filosofiska rummet i radion och hör plötsligt sociologerna Lars Dencik och Roland Paulsen säga att folkbildning kan vara den motkraft som krävs för att möta politikens impotens och en försvagad demokrati. ”Fake news” är dagens tema och programmet uppmanar till stöd för dem som söker sanningen. Allmänhetens kunskap om hur makten är fördelad är låg, menar Dencik och Paulsen och säger självkritiskt att deras roll i högre grad borde handla om att avslöja maktstrukturer. Man kan säga att de rannsakar sig själva, exakt samma spår som Carl-Göran Ekerwald är inne på i sin bok ”Om bildning”. Den berättar han om på Bokmässan, där temat passande nog är bildning.

Att vara bildad kan vara liktydigt med att ha läst vissa litterära verk, att vara ”beläst” men den verkliga bildningen uppnås genom att införliva läsningen i sitt eget liv, att bli en annan och bättre människa. Det är budskapet i Ekerwalds bok. Även en analfabet kan vara bildad, författaren kallar det hjärtats bildning, vilket förutsätter en förmåga att lyssna till sin inre röst. Kalla det intuition, samvete eller själen. ”Mätekonst” är det som karaktäriserar en bildad person, säger författaren. Att hålla domedag med sig själv. Han har valt tio författares dagböcker som exempel på sådana självbildande processer: Céline, Vilhelm Ekelund, Goethe, Madame Guyon, Olav Hauge, Sigrid Kahle, Sara Lidman, Jean Sibelius, Tolstoj och Evelyn Waugh. Självbiografier är opålitliga, dagböcker tenderar att vara mer uppriktiga, särskilt de hemliga som absolut inte fick publiceras men ändå blev tryckta. Tolstoy hade en öppen och en hemlig, gömd i en stövel, som hans fru avslöjade och Evelyn Waugh var en ”ärlighetspedant”. Waugh läser sin dagbok och inser så småningom hur odräglig han är. Han börjar lyssna till sin inre röst.

Mellan Goethe och Sara Lidman finner Ekerwald märkliga likheter. Inte bara drabbades de av lungsot, deras Guds-bevis var identiska.  Båda ansåg att det gudomliga finns inom oss, att livet fortsätter efter döden och båda var förtrogna med tysk mystik. Jacob Böhme 1575-1674 var betydelsefull för båda. Sara gjorde inget väsen av sin religiositet och dagboken var privat. Madame Guyon, fransk adelsdam 1648-1717, ny bekantskap för mig, provocerade inte bara sin egen familj utan också det katolska prästerskapet med sin princip om det inre livet och att inte göra sig förmer.  För dessa kätterska idéer i en anspråkslös bönbok blev hon straffad. Den norske poeten Olav H Hauge känner Ekerwalds läsare redan genom ”Det stora självporträttet” och dagbok förde han i syfte att ”hålla räkenskap över sitt uppförande” inte för eftervärlden. De tillstånd som vetenskapen kallar sinnessjukdom är för Hauge att att vistas i den ”andra” världen och en nåd. Hur enfaldig och fantasilös är inte rationaliteten, skriver Ekerwald, som gissar att hans bok som inte gör åtskillnad mellan religiösa och irreligiösa kommer att överraska personer som anser de religiösa vara obildade. Céline blandar inte in religionen i sin dagbok förutom ordet ”försyn” som ”innebär den högsta vishet som genom den Allsmäktige styr världen”. Hauge däremot talar öppet om besök i himmelriket och utan religion kan han inte leva. Samma säger Sara Lidman. Ekerwald forskar vidare inom sitt tema liv och tänkesätt genom att söka beröringspunkter och olikheter hos sina utvalda gestalter som alla fingranskat sitt uppförande.  Bibeln läser alla och själens existens är de överens om. Meister Eckhart, Rumi och Swedenborg dyker upp här och där som gemensamma ledstjärnor för deras sökande efter ett rätt sätt att leva. Genom Ekerwalds berättande stil blir läsningen aldrig monoton utan tvärtom full av överraskningar och infall. Sigrid Kahles dagböcker ger närvarokänsla skriver han och återger en rolig scen, diplomatparet Kahle har bjudit kulturmänniskorna Pär Westberg och Margareta Ekström på lunch en dimmig januaridag i en by på Uppsalaslätten. Allt känns fel och charmlöst i dagboken.

Min känsla är att Ekerwald har velat bryta ett tabu med sin bok, nämligen människors obenägenhet att tala om sin inställning i existentiella frågor. Man slår vakt om sitt privata tänkande. Författaren antyder, men inte mer, möjligheten att vi lever många liv, genom att utnämnda Goethe till en ”färdig människa”. Hauge kände sig gammal som ung och var mogen redan då. Det blir mycket spännande att se på vilken nivå recensioner och diskussioner om hans bok kommer att befinna sig. När konstnären Hilma af Klints andliga konst presenterades stannade diskussionen vid frågan om hon eller Kandinsky var först med abstrakt konst. Fegt och försiktigt, det liknar elefanten i rummet.

Carl-Göran Ekerwald

Om bildning

Tio dagböckers vittnesbörd

Karneval förlag

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

En kommentar till Recension av Ekerwalds ” Om bildning-tiodagböckers vittnesbörd”

  1. Påpekar att det var jag som skrev recensionen.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Clara och morfars gemensamma projekt

    Det var en gång en flicka som tidigt sysslade med att teckna och dikta. Hon heter Clara Landahl och bor i Göteborg. Hennes morfar intresserade sig för vad hon gjorde […]

  • Mellan klan och stat

    Finansministern samlar i ladorna. Som vi sår får vi skörda och först till kvarn. Ordspråken  berättar att vi svenskar kommer från bondesamhället. Somaliernas ordspråk handlar om kameler eftersom deras tradition […]

  • Trafikverket slutar ploga parkeringsplatsen i Höglekardalen (UPPDATERAD)

    Vid vägs ände i Höglekardalen finns det en stor parkeringsplats som är fullbelagd av fjällturister och boende i Bydalen. Enlig uppgift så vill inte Trafikverket att den ska plogas längre. […]

  • Älgen raskar över isen

    Idag var det min tur att få se vandrings-älgen i farten. Tittade ut genom fönstret i biblioteket och där gick de på rad över isen.   

  • ”Bläckfisken” av Gro Dahle och Svein Nyhus

    Där många vänder bort blicken eller blundar för något obehagligt lyfter Gro Dahle och Svein Nyhus fram och gestaltar i barnboksform.  Man kan säga att de gjort det till sin […]

  • Nu är det full ös på 321ans redaktion

    Manusstopp idag 6 februari och deadline om några dagar! Om du vill ha med något i februarinumret så hör av dig snarast till 0643 30 000 eller kom in på Allhuset. […]

  • Isvägarna öppna

    Nu är isvägarna mellan Håkansta-Norderön och Norderön-Isön öppen för trafik upp till 2 ton. Nu slipper vi köra runt och kan glädjas åt isvägen istället. Men kör efter rekommendationerna så […]

  • Blue Mountain Boys på Gamla Tingshuset

    Bluegrass-gänget Blue Mountain Boys, Peter Danielsson, Peter Roos, Pedro Blom och Fredrik Mårtensson förbereder sitt nästa skivsläpp med att ge tre konserter på Gamla Tingshuset i Östersund. Upplysningsvis meddelas att […]