Obama med några få dagar kvar som USA:s president

Nu har Barack Obama bara några få dagar kvar som USA:s president, han hyllas och spås ett vackert eftermäle. Jag beundrar honom också och anser han jobbat hårt för att uppfylla sina vallöften.

Motståndet från republikanerna var för starkt för att han skulle uppnå målet att tömma Guantanamó och andra projekt han ville genomföra. Nu står han i ett särskilt förklarat ljus när jag tänker på hans efterträdare Donald Trump. Journalisten Björn af Kleen har roat sig med att forska i Obamas förflutna. Född på Hawai, svart far, vit mor och delvis uppfostrad av morföräldrar var vad jag snappat upp från Wikipedia och jag har inte läst någon biografi över Obama. Det har af Kleen gjort och Obamas väg var inte helt spikrak, inte heller var han förprogrammerad att bli den eftertänksamma person som hanterat makt och kärnvapenkoder. På gymnasiet rökte han mängder av marijuana och var mer intresserad av basket än studier. ”Oansenliga” studieresultat. På collage i Pasadena började han intressera sig för filosofi och tränade trots att han fortfarande använde kokain ibland. Han var lite som en ensamkommande flykting i Sverige idag. Övergiven av sin pappa och mamman långa tider frånvarande. Han uppfostrade sig själv i en process av en blandning av knark och manligt identitetssökande. Etniskt brokig, kulturellt förvirrad. Hans odiskutabla begåvning visade sig först på Harvard och Columbia Law School. Hans brokiga härkomst och möjlighet till självdistans gav honom chans att bli en forskare av sin egen situation, filosoferar biografen.

Så kan det gå. Jag jämför med en annan känd person och hans förflutna, nämligen Sverigedemokraternas överlevare Kent Ekeroth. Det finns detaljerat beskrivet i Gellert Tamas Det svenska hatet, en berättelse om vår tid. Som en i den förundrade allmänheten grubblar jag över hur Ekeroth kan behålla sina uppdrag i SD trots alla tabbar han gjort sig skyldig till. Jämför hur lite det behövs i andra politiska partier för att man ska åka ut. Det gäller uppenbarligen inte för vissa värdefulla personer i SD. Gellert Tamas betecknar Ekeroth som centralfiguren i uppkomsten av det svenska hatet genom Avpixlat och den internationella counterjihadrörelsen. Kent Ekeroth är andra generationens invandrare, den kategori han själv föraktar. Hans judiska mormor flydde från Polen för att söka skydd i Sovjetunionen, bara för att få känna på den antisemistism som fanns även där. Deporterad till Gulag. När Kent som 20-åring gick med i Sverigedemokraterna var huvudfienden fortfarande judarna. Den som startade partiet hade sin bakgrund i Nordiska rikspartiet.

Gellert Tamas förundras över hur någon vars existens baseras på det faktum att Sverige gett hans mamma och mormor skydd, kan jämföra flyktingar och invandrare med sjukdomar som hiv? Kent Ekeroth låter sig inte intervjuas utan författaren får gå till lärare och skolkamrater för att söka en förklaring till hans utveckling. Bröderna Ekeroth flyttade under skoltiden och ibland var de svårhanterliga mobbare, sedan uppträdde åtminstone Kent med låg profil och blev datanörd i IT-tidens barndom. Nu är jag på sid 100 i boken och när jag gluttar framåt ser jag att Kent återgick till att bli värsting och det är han väl nu också, åtminstone om nätterna.

När det gäller Sverigedemokraterna är det två frågor som inställer sig. Hur kan så många stödja partiet när man vet den nazistiska bakgrunden? Vad är det som gör att personer som Kent Ekeroth kan åtnjuta immunitet och behålla förtroendet i partiets ledning? Konspiratorisk som jag är tänker jag på ordet hållhake. Kompromat som det heter i fallet Trumps påstådda blamage i Ryssland. Den saken tror inte DN:s Anna-Lena Lauren på och henne litar jag på.

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se