Nyutgåva av barnbok, rätt i tiden

”Pappa, varför sitter tanten på knä med en mugg framför sig?” Vad föräldern svarar, vet jag inte men säkert är att barnen frågar. Från dagens romska tiggare till Katarina Taikons ”Katitzi” går ingen rak linje men det finns ändå en tråd i romernas gemensamma historia. Sällan har en barnbok kommit mer rätt i tiden och varit viktigare än just den här nyutgåvan.

Trots att hon satsade all sin tid och kraft och också hade stöd av inflytelserika personer i samhället lyckades Katarina Taikon inte uppnå lika rättigheter och inkludering i samhället för de svenska romerna. Fördomarna var för starka. Då satsade Katarina på barnen och skrev tretton självbiografiska böcker. ”Katitzi & Katitzi och Swing” är den första av sex samlingsvolymer.

Katizi är sju år och befinner sig på ett barnhem när berättelsen börjar. Den som läst Lawen Mohtadis Taikonbiografi ”Den dag jag blir fri” vet bakgrunden. Katizi föddes 1931 i ett tält av en svensk kvinna, som dog tidigt och barnet lämnades först till en förmögen cirkusfamilj. Eftersom Johan Taikon vägrade adoption, lämnades Katitzi efter ett par år vidare till barnhemmet. Man kan anta att Katarina hade sina första medvetna minnen därifrån, cirkustiden var mer diffus. Katitzi berättar visserligen om elefanter, clowner och den tjusiga cirkusprinsessan för sina skeptiska kamrater och om sitt romska ursprung vet hon ingenting. Själv är Katitzi impulsiv och svårfostrad. Hon förargar ofta föreståndarinnan fröken Larsson genom att strunta i regler och tider. Som fantasifull rebell får hon både vänner och fiender, särskilt Ruttan blir avundsjuk och skvallrar så ofta det blir läge. Genom att lyssna på de vuxnas prat får Ruttan veta att Katitzi är något märkvärdigt och annorlunda som kallas zigenare, en överraskning också för Katitzi. Fröken Kvist är en god vuxen som hjälper Katitzi igenom ytterligare ett uppbrott till lägerlivet med familjen Taikon. Livet på barnhemmet skildras i korta, livliga kapitel, vart och ett med ett litet drama eller en speciell händelse som knorr. Hemma i lägret har Katitzi tre biologiska syskon, Rosa, Paulina och Paul och ytterligare tre små halvsyskon med pappas nya fru, kallad tanten. Det är ständiga flyttningar och ett hårt liv, där också barnen förväntas arbeta. Taikon driver sommartid ett tivoli med dansbana och begivenheter, där Paul, Rosa, Paulina och snart även Katitzi har sin roll att fylla. Paul och Rosa spelar till dans och de yngre flickorna dansar. Nästa dag ska hela området städas mycket noggrant. Det vilar ett större allvar över texten när vi kommit så här långt och läsaren kan inte undgå att se paralleller till dagens situation. Familjen får stanna en kort tid på varje ställe och tillstånd är svårt att få. Andra världskriget rasar, maten är ransonerad men zigenare får inga kort. Däremot motbok som Johan Taikon använder för att byta till en spädgris när Rosa som fjortonåring ska giftas bort med en jämnårig kusin. Begreppet ”motbok” behöver som många andra begrepp förklaras. Rosa har varit en ställföreträdande mamma för Katitzi och hennes giftermål blir en katastrof. Johan Taikon gör många försök att få barnen i skolan men förgäves. De förblir analfabeter till vuxen ålder och samhället har i det längsta valt att ursäkta diskrimineringen med att romerna varken vill bo i hus eller lära sig läsa. Katarina Taikon avslöjade lögnen.

Boken är vackert formgiven och till ett estetiskt helhetsintryck bidrar Joanna Hellgren med finstämda tuschteckningar. Min slutsats blir en högläsningsbok som inte får saknas i något skolbibliotek. Att ha läst Lawen Mohtadis biografi ger tyngd och bakgrund till Katarina Taikons berättelse.

Britt Jakobsson

Katarina Taikon, Katitzi & Katitzi och Swing

Natur&Kultur

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

2 kommentarer till Nyutgåva av barnbok, rätt i tiden

  1. Visst e de märskunderligt att mä har så stora bekymmer med tiggarna framför bolaget men har inga problem med NUON-affären som kostade oss skattebetalare 90 miljarder kr.=20000 per skattebetalare!
    De rumänska och bulgariska tiggarna kostar oss c:a 850.000 kr/år.= 18 kr
    Tack Britt

  2. Tack för din kommentar! Ja, visst är det konstigt. Kan det ha något med vårt förakt för svaghet att göra. Jag tänker också på Allan Edwalls …”den lilla fisken fångar vi, men hajen den går fri.”

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se